Sociala svin

Det slog mig plötsligt hur mycket saker jag tar för givet.
Jo, ja, jorå jag är inte den som sticker under stolen med att jag tyvärr tar mina nära och kära för givet titt som tätt, men det var inte just det jag tänkte på den här gången.
Näpp, utan det som slog mig - hårt- var snarare att jag tar förgivet att människor avänder sig av mer eller mindre uttalade sociala spelregler....typ -  tugga med stängd mun, slicka inte av tallriken vid bordet, fjärta inte bland arbetskamrater, rapa inte någon mitt i fejjan, gör rent toan om du sprutlackat den eller så, ljug inte, visa hänsyn, häng inte ut medmänniskor....listan kan bli lång. Listan är nog lång.
Jag säger inte att jag är guds bästa lamm, för det är jag inte, men jag försöker.
Så finns det människor som inte försöker. Människor som tycker att de är bättre än andra och därför inte behöver ens försöka.
Jag har inte råkat ut för många sådana och tur är väl det.
Men så händer det. KaaaaBoooom - mitt i nyllet.
Hur fan gör man med en människa som saknar känsla för vad som är sant och vad som inte är det?
Hur är det meningen att man ska bete sig när man blir ljugen om, mitt framför ens egna näsa?
Hur gör man när man (jag) blir omtalad i tredje person fast jag är helt både fysisikt och andligen närvarande?
Okej okej, först, blir man mest förvånad faktiskt.
Man tänker - okej, vad fan händer? Men sen, när det händer igen, så tänker man lite mera typ: okej, jaha meeeh näe så kan det väl inte vara, jag måste ha hört fel, eller?
Sen blir man (jag) arg. Asförbannad. Rent av skogstokig.
Men vad fan ska jag göra?
Ska man (jag) protestera?
Skrika?
Låta det vara?
Tips mottages tacksamt.