Curlingmatte

Många hundböcker har jag läst. Väldigt många. Och så har jag fnyst och rynkat på näsan åt en del hundägare (förlåt) som lirkar å grejar å donar med sina vovvar.

Ja men till exempel en sådan sak som att hunden inte vill äta: i böckerna står det att en hund inte svälter ihjäl självmant - det finns inga självsvältande hundar. Alltså, vill inte hunden ha mat när den serveras så ska man ta bort maten omedelbums och invänta nästa ordinarie mattid.

Nåväl.

Nu måste jag göra ett litet tillägg till dig  mamma - jag älskar dig och du är bäst, det som kommer nu är skrivet med kärlek.

Min mamma gjorde inte så med sina hundar, särskilt inte med den ena hunden. Hon serverade nämligen frukostmackan (du läste rätt: frukostmackan) i behändiga munsbitar på fat till hunden som låg under sängen. Hon skjöt in frukostmackan och sa "varsågod" .

Joråsåatt, du förstår, hunden kom inte till frukosten så frukosten kom till hunden. Och jag fnös. För jag har läst hundböcker och

s å  g ö r  m a n  i n t e.

Nu har jag egna hundar.

Min ena hund har en känslig mage så tillvida att han inte klarar av att ha tom mage för länge - sålunda serveras en aptitretare i sängen innan uppgång.

Min andra hund har inte känslig mage men hon får liksom åka med på aptitretaren hon med.

Jag går alltså upp och fixar i ordning ett par skivor ost och ett par Frolicar - för att servera hundarna i sängen. Frolic och ost i små, mycket små munsbitar.

Du ska inte tro att min prins och prinsessa (hundarna) jagar upp sig för en aptitretare i sängen. Icke.

De ligger kvar som om ingenting hade hänt, lyfter möjligen på ena ögonbrynet och äter sålunda, liggandes på sidan, denna aptitretare. Man ska ju inte hetsa upp sig i onödan liksom.

Nä, lämna curlandet till matte - hon är ju bra på det.
Fnys på mig.  F n y s.

Bilden föreställer min Prinsessan Tyra