Älskade hund



Texas vilar på fårskinnet



Han vill ju bara så väl min hund. Min allra finaste Mr T, ja eller Texas som han heter egentligen.

Mr T är inte den smidigaste Kerry Blue Terriern här i världen, snarare tvärt om: han skulle utan problem kvala in bland botten-tio.

Att beskriva honom som en klumpig Toker är liksom ganska rätt.

Glad och yster kommer han allt som oftast springandes. Han galopperar med frambenen och gör ystra skutt. En del av de där skutten är tyvärr som kläng-hopp mot nästan alla människor. För nästan alla människor är till för att gosa och leka med Mr T, vare sig de vill det eller inte, verkar Texas tycka. Då händer det ibland att de där kläderna som människorna har på sig går lite sönder...

Ibland gosar han med soffbordet, ja alltså han har kommit på att man kan ställa sig under soffbordet och liksom trycka ryggen uppåt mot bordet och fara runt. Jag antar att han tänker att soffbordet är en slags rygg-kliare.

Det tänker inte jag kan jag säga, för det är inte roligt med utspillda drycker, välta vaser och svajande levande ljus...vi får liksom passa honom där. Det räcker med ett NEJ, så slutar han, men det glöms liksom bort mellan gångerna. Blir det NEJ med soffbordet brukar det bli gos i soffan istället - om han får lov att hoppa upp - och det får han ju nästan alltid. Favoritplatsen i soffan är på ett fårskinn.Varmt och mjukt. Man kan nästan inte se vart hunden börjar och vart fårskinnet tar vid.

Det är väl bara så att Mr T inte tror något ont om någon.
Det gör mig glad.

Jag tänker att det måste vara skönt att ha det så.

Min allra finaste TexMexare.
Puss på nosen på dig.